Att förlora sitt hem, sin familj, sina vänner, sitt land OCH sitt språk, allt som betytt trygghet och en framtid, om än oviss, ÄR för alla den STÖRSTA av alla sorger. Man tappar riktningen i livet och meningen med tillvaron OCH en stor del av sin integritet. Men utgångspunkten i mitt projekt “När tillvaron skenar” är symbolisk i två schabloner: 1. En stiliserad människa med vingar (att användas under flykten) 2. En representant för FRONTEX = gränsskyddsbyråernas representant vid de många mottagningsplatserna runt om i Europa
Schabloner som använts till bilderna i serien.
Varje ögonblick bär ett minne av sorg
Livboj med spikar, efter beslutet att fly
Frontex smider planer – eller: sköt dig själv och skit i andra!
Färd på osäkra vingar
Mer död än levande – vilket slöseri med mänsklig förmåga!
Utan “vingar” är allt svårt. In i dimman
En livboj gör ingen nytta längre!
Spridd i havet – kroppen studsar bara, som en död gris
Utklädd till panda; det kanske hjälper
I samma båt; men med olika mål
Jag vill INTE vara här – jag är rädd – och rädda människor gör samhället sårbart
Trasig – efter beslutet att fly
Hunger och törst – ögon i magen
Konfrontation – tidig morgon – bär vingarna?
Spegel, spegel vem är “starkast” i världen nu?? Rättvisan är en fars!
Total – dyr ovisshet
Tvärstopp – eller: sköt dig själv och skit i andra
Att passera gränsen – in i dimman!
Extra vingar för pengarna, men … ?
Moll dur från början
Skyddande vingar – men minnena flyter upp – som vrakgods!
